Teknik från Oticon som hjälper, och annan teknik som stjälper

Hur länge sedan var det du satte dig ned med ett fotoalbum, ett fysiskt sådant, och bara bläddrade runt bland alla minnen? Det är faktiskt en annan grej att faktiskt sitta med albumet i handen, att känna dess vikt och sidornas sprödhet, mot att bläddra runt bland bilder på Instagram.

Det finns en närvaro i det fysiska som försvinner på den digitala skärmen. Det fysiska gör att vi dras in i bilden på ett annat sätt än när vi har telefonen i handen.

Teknikens under, och blunder 

Kanske är det en generationell grej. Det finns säkert människor idag som aldrig har känt ett riktigt fotoalbum i sin hand. Istället associerar de ordet ”fotoalbum” med albumen i just sina telefoner. Ett album som enkelt kan sorteras efter olika inställningar där vissa minnen kanske aldrig återbesöks.

Hur denna digitala era kommer att påverka människan långsiktigt återstår att se. Att människan som livsform har blivit överrumplad av tekniken tycks bli allt mer tydligt. Vi har blivit nästintill beroende av våra apparater och användandet av dem påverkar oss fysisk, framför allt i nacke, skuldror och händer.

Teknik är på något sätt inte av ondo per definition. Det vore som att säga att en hörapparat från Oticon är dålig för att man tar en genväg runt sin nedsatta hörsel. 

Istället handlar det om att ha ett hälsosamt förhållande till den. Att inte bara okritiskt bruka den. Hitta rutiner som gör att du också får frisk luft och tid utan att fins sinnen behöver tänka på telefonen. Lämna den hemma (hemska tanke!) när du ska ta en promenad och låt dina tankar vandra fritt.

Teknik är som sagt ett hjälpmedel som finns där för att göra vardagen lättare för oss människor. Det blir dock ett hinder om vi börjar se tekniken som en krycka som vi inte kan vara utan. Då har vi plötsligt hamnat i ett beroende som kan vara nog så svårt att bryta sig fri ifrån.